läskigt

För eller senare kommer du bränna dig på kärlek och det kommer få dig att backa och vara försiktigare med vem du släpper inpå livet. Det kommer forma och förändra dig, Du är inte längre orädd. Och det kan mycket väl förstöra för framtiden. Du säger inte längre vad som helst till vem som helst. Även om du verkligen menar det, även om du verkligen vill. Du är inte lika naiv längre och du tror inte att alla menar väl. Alla vill inte hjälpa dig, de flesta är bara nyfikna. Du blir inte kär som förr, du faller inte lika handlöst för nu vet du att du kan falla. Du gör allt du kan för att de inte ska ta slut, du anstränger varenda muskel i hela kroppen, du gråter, du skriker, du skriver, men tillslut inser du, att det inte är värt de, de tjänar ingenting till att försöka. Och du är rädd, alltid rädd, Det skrämmer dig att veta att för varje steg du tar närmare en ny person, så kommer du allt närmare att bli sårad igen.
Fast sen gäller det ju att finna den där personen som är värd risken att falla för.

Kan på fullaste allvar säga att jag har blivit helvrickad när det gäller kärlek och visa känslor allt tack vare people jag tyckt om. Hur jag blivit försummad och sårad. Det har verkligen påverkat hur jag är nu, hur jag tänker och beter mig mot folk jag tycker om och inte tycker om, både till det bättre och till det sämre. Jag är helt sjukt rädd att förlora folk jag bryr mig om, jag bryr mig för mycket. Jag bryr mig för mycket vad folk tycker och är så rädd att säga eller göra fel. Ibland önskar jag nästan att jag var oskadad, okrossad och normal i huvudet typ, som om jag var ett vitt papper och inte en helt tillknycklat servett av kärlek,misstag och förlorade vänskaper, men det kan jag inte göra så mycket åt nu. Det är bara att låta nya saker påverka, förändra och utveckla mig som person och hoppas på gud att det blir till det bättre, och att jag kommer ifrån mina osäkerheter, att jag hittar någon som får mig glömma att frukta de oundervikliga. Någon som botar mig.
 
/hannah



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback